c1486-1551 Domenico Beccafumi Gallery Italian painter, sculptor, draughtsman, printmaker and illuminator. He was one of the protagonists, perhaps even the most precocious, of Tuscan Mannerism, which he practised with a strong sense of his Sienese artistic background but at the same time with an awareness of contemporary developments in Florence and Rome. He responded to the new demand for feeling and fantasy while retaining the formal language of the early 16th century. None of Beccafumis works is signed or dated, but his highly personal maniera has facilitated almost unanimous agreement regarding the definition of his corpus and the principal areas of influence on it. However, some questions concerning the circumstances of his early career and the choices available to him remain unanswered. The more extreme forms of Beccafumis reckless experimentation underwent a critical reappraisal only in the later 20th century.  Related Paintings of Domenico Beccafumi :. | Tanaquil | Anglarnas large | Marcia | Saint Lucy | Tanaquil |
Related Artists:
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
WIT, Jacob de
Dutch Rococo Era Painter, 1695-1754 Dutch painter, draughtsman, etcher and writer. He was the leading 18th-century Dutch decorative painter, specializing in Rococo ceiling and room decorations and groups of putti painted naturalistically in colour or as imitation reliefs in grisaille. His preparatory drawings for ceiling decorations were collected during his own lifetime, but he also executed independent finished drawings specifically for collectors
Bartolomeo Bimbi
1648-1723,was a Florentine painter of still lifes spurred by his patrons including Cosimo III, Grand Duke of Tuscany to paint large canvases of flora and fauna for the Medici Villa dell'Ambrogiana and della Topaia, now conserved in the Pitti Palace and the Museo Botanico dell'Universita. He partly was following the tradition of Jacopo Ligozzi. He was a pupil of Lorenzo Lippi and Onorio Marinari. Others claim he was a pupil of Angelo Gori